Tribut till Charlie

27.01.2015 21:10

Rrrrrrriiing! Klockan är 6 på morgonen. Den obarmhärtiga väckarklockan skräller på nattduksbordet. Skolpojken drar kudden över huvudet och tänker: ”Nnnneeeej!” En hel skoldag ligger framför honom och han hade kunnat ge vad som helst för att slippa stiga upp. Men upp måste han, ingen pardon. Han gäspar, sträcker handen ut och knäpper på den gamla radion. Efter någon minut är all trötthet som bortblåst. Det är Charlie Norman och hans trio med Hasse Burman på trummor och Roffe Berg, gitarr, som spelar. Det är femtiotal och programmet heter Schooldays och riktar sig till tidens skolungdom. Här är en version av signaturmelodin med Louis Jordan (originalet gick inte att finna):

https://www.youtube.com/watch?v=1eMRJUimdN0&list=PLg4fbFt0HBmOARFlhJOEf2mO5ym0LiP_J

Nu går allt lättare och snart sitter gossen, pigg och munter, på tåget till Karlstad och skolan.

I augusti 2005 lade Charlie Norman, denne glade speleman från Dalarna, ner tangentlocket på flygeln för sista gången och den karakteristiska rösten med det kluriga och vitsiga mellansnacket tystnade för gott. Fram till dess hade Charlie spelat en roll som ett upplivande musikaliskt elixir i skolgossens, sedermera den vuxnes och gamle gubbens liv på radio, TV, 78-varvs-, EP-, LP- och CD-plattor. Vid några tillfällen hade han också förmånen att få avnjuta Charlie och hans härliga pianospel live. Ett sådant tillfälle var på Jamtli i Östersund sommaren 1958. Gossen hade då vuxit till sig lite, blivit 19 år och fullgjorde den s.k. ”lumpen” i nämnda stad. Där blev Charlies trio ett synnerligen välkommet avbrott i det ständiga skjutandet, sprängandet, springandet, cyklandet, tolkandet, grävandet och ålandet:

http://195.198.210.196/bild.aspx?page=2817&rader=3&Kolumner=5&numinset=36710&FotoId=74455

Där var soldatpojken alltså med bland publiken.

Nästa gång det begav sig hade skolgossens och rekrytens mörka hår hunnit bli vitt. Charlie uppträdde då vid fyllda 80 år på Universum i Umeå. (Universum är Umeå universitets stora aula. Några år tidigare, när f.d. skolgossen besökte Umeå universitet för första gången, blev han anvisad att ta bussen till Universum. Det lät ju inte aningen oprecist.) Salongen var långt ifrån fullsatt men ca 300 förväntansfulla själar med relativt hög genomsnittsålder hade ändå samlats där. Charlies replik när han träder in på scenen var: ”Förfäras ej du lilla hop”. Charlie hade inte varit förskonad från sjukdomar i sitt liv. På fyrtiotalet hade han drabbats av tuberkulos och på gamla dar hade han opererats för magcancer. Med en lunga och knappt märkbar ansats till andnöd sade han vidare med sin typiska galghumor: ”Stomi or not stomi” och ”Tomten har säck på ryggen och jag påse på magen.” Sedan brakade det loss. Samma tryck i basen, samma flinka fingrar i diskanten, samma spelglädje som någonsin förr. I pausen fick publiken lägga en lapp med önskemål. Gubben, som satt obevekligt fast i skolgossens musiksmak (nåja, den hade nog ändå vidgats en hel del), passade på tillfället och lade en lapp med ”Boogie Woogie on S:t Louis Blues” på tangenterna. När Charlie kom tillbaka lyfte han upp en lapp och läste: ”Anitras dans”. Nä, det ville han inte. Obehagligt minne efter kontroversen med Norge och Griegsällskapet? Vem vet. Nästa lapp: ”Boogie on S:t Louis Blues. OK, den tar vi!” Så här lät det:

https://www.youtube.com/watch?v=gO2sHnQRo70

För att ingen ska bli besviken länkar vi till geniala ”Anitras dans” också, exekverad i lite yngre dagar i Berndt Egerbladhs TV-program ”Två och en flygel”. Medverkar gör även sonen Lennie och trummisen Ronnie Gardiner. Under den här kvarten bjuds på ytterligare några av Charlies klassiker och dessutom lite jojk och ylande vargalåt. Lägg märke till hur fingrarna dansar balett och Can Can i en polka. Vi får också se hur man kan spela piano med en apelsin:

https://www.youtube.com/watch?v=QAtSv2tWfrM

Ett par år senare kommer Charlie åter till Umeå, den här gången i sällskap med Alice Babs. Nu är det fullsatt i salongen. Två 80-plussare spexar, får salongen att gunga och belönas med stående ovationer. Här är två smakprov, Alice Babs första hit, ”Swing it, magistern” och ”Sailboat in the Moonlight”:

https://www.youtube.com/watch?v=Yq3b3cjdOag

https://www.youtube.com/watch?v=-ou3s3DBme4


 

Gubben vaknade tidigt en söndag morgon och råkade sätta på programmet ”Andliga sånger”. Till hans förvåning spelades där en sprittande boogie woogie på en mycket känd melodi: ”Lapp-Lisas” eller Anna-Lisa Östs ”Barnatro”. Det var ur Charlies sista album, ”En salig röra”, med hans egna versioner av en rad andliga sånger. Det hade väl inte varit Charlie om han inte också klämt in en version av ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran” mitt i alltihop. Gubben sprang iväg och köpte skivan så fort han kunde. Gör det du också. Pengarna går till Läkarmissionen. Därför finns ingen länk här.

Det sista spåret innehåller en recitation av Dan Anderssons dikt ”En spelmans jordafärd” tonsatt och spelad på orgel av Charlie. I sin introduktion kallar han spåret ett ”bonusspår eller kanske man skulle säga ett Fonusspår”. Det är en stark avslutning. En lysande speleman och glädjespridare påminner oss om att förgängelsen är livets mylla och glädjen, humorn och skrattet dess vatten.