SKOLHISTORIA UR ETT LOKALT GRODPERSPEKTIV

05.12.2016 21:48

Med anledning av Kattegattskolans sorgliga hädanfärd kommer här ytterligare ett skolminne, som dock inte alls är roligt. Den attityd till läraryrket som gjorde sig gällande då förklarar också problemen med lärarrekryteringen idag.

Under de tre sista åren i Halmstad var Sannarpsskolan min arbetsplats. Anledningen till att jag flyttade var absolut inte vantrivsel eller missnöje med Kattegattskolan. Tvärtom trivdes jag fortfarande utomordentligt bra där, men skolan hade övervägande teknisk och naturvetenskaplig inriktning och jag tyckte att det kunde vara intressant att få undervisa på en skola som hade mer fokus på språk och humaniora. Jag kom också att trivas mycket bra med elever, kolleger och själva verksamheten på Sannarpsskolan.

Under de sista åren på 80-talet började dock mörka moln på allvar segla upp på den för mig annars klarblå skolhimlen. Ett stavades kommunalisering, ett annat tilltagande lärarfientlighet och kunskapsförakt som kom till uttryck bland allmänheten och även på olika nivåer ovanför skolgolvet inklusive den högsta. Det infördes påbud och inskränkningar i friheten som inte verkade ha något annat syfte än att försämra trivseln och ta bort arbetsglädjen. Det var ständiga påhopp i pressen från arga insändarskribenter som tyckte att det var förfärligt att lärare bara behövde arbeta 20 timmar i veckan. Och så har de sommarlov dessutom! Latmaskarna måste klämmas åt!!

Min tid på Sannarpsskolan kom därför till skillnad från den harmoniska tillvaron på Kattegattskolan att bli ganska turbulent. Jag upplevde där också min andra lärararstrejk. Den första var jag med om när jag praktiserade på lärarhögskolan i Göteborg 1966. När reformen blev verklighet trots strejken och SACO-S till skillnad från TCO-S blivit så gott som lottlöst var upprördheten och förtrytelsen stor bland medlemmarna i Lärarnas Riksförbund (LR). Missnöjet ledde till massanmälningar på arbetsförmedlingen.

Vi var några stycken som försökte starta en s.k. IB-skola, en friskola som skulle bli en kunskapens oas i den flummighetens öken som vi tyckte höll på att utbreda sig. Vi kom så långt att vi faktiskt fick koncession. Innan vi hann längre fick jag en tjänst på Högskolan i Skövde. Tack vare sommarloven hade jag kunnat meritera mig ytterligare för det. Böcker och skrivdon fick ofta följa med till badet på Ringenäs strand. Jag flyttade till Skövde 1991 och därmed föll projektet.


Vart jag än vände mig i skolan före och efter konflikten verkade det stå en journalist på lur, vilket resulterade i bifogade tidningsklipp, tillika skolhistoria ur ett lokalt grodperspektiv. Jag är annars inte sådan att jag själv söker uppmärksamhet i media, inte på det sättet i alla fall.